Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lukt af blåsyra (hydrocyansyra). För att
sönderdela barium-cyanuren (blåsyrad
ba-ryt), inleddes en ström af kolsyregaz, den
bruna vätskan silades och koktes till
förjagande af blåsyran, hvarvid ännu en
portion brunfärgad kolsyrad baryt afsattes.
Vid afdunstning lemnade vätskan ett salt
i hvita sidenglänsande nålar, smitladt af
kolsyrad baryt och qväfhaltigt kol, soni
tillika afsattes. Dû desse kristaller åter
upplöstes och afdunstades till
kristallisa-tion, fick man samma förening, hvilken
således var en följd af saltets frivilliga
sönderdelning.
Detta salts upplösning ger icke blått
med jernsalter, och om det sönderdelas
med en syra, så utvecklas straxt en sur
lukt, som liknar den rena ättiksyrans.
Genom dubbel décomposition erhölls deraf
kali, natron och ammoniaksalter, som alla
kristalliserade. Barytsaitets upplösning
fäller salter af qvicksilfver-oxidul,
silfver-oxid och bly oxid med hvit, samt
koppar-oxidsalter med grÖnbrun färg. Jern-och
tennsalter samt subliinatlösning fällas deraf
icke. Dessa föreningar synas således
tillhöra en egen syra, cyansyra, i hvilken
Wöhler funnit kolet och qväfvet i
samma inbördes förhållande som i cyanogen,
och hväraf det således är troligt att den
består af cyanogen och syre, såsom
theo-rien af dess bildning förutsätter.
Cyan-syrad qvicksilfver-oxidul och silfver-oxid
gifva sin syra, då de lindrigt upphettas,
den har en ytterst stickande sur lukt, då
den är svag, lik ättiksyra, men då den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
