Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detsamma.” Utan alt kunna säga, att jag
förstår hvad härmed menas, torde dock
förklaringen af detta märkvärdiga
pheno-raen ej vara så lätt, kanske äro våra
kunskaper der ti 11 ännu otillräckliga.
Metallens frändskap till vätskans beståndsdelar,
den må nu vara en electriskt-kemisk yttring
eller ej, bestämmer hos vätskan ett
bemödande att närma sig till den solida
kroppen, och tvifvelsutan äfven hos
denna ett dylikt att närma sig till vätskans,
ehuru det sistnämda af mekaniska skäl
motväges. Detta bemödande torde kunna
jemföras med en rörelse, åstadkommen af
en ofantlig kraft, men med en ytterst
ringa hastighet; genom denna kraft drifves
vätskan mot metallen, genom hinnans
ca-pillaira porosilet, som annars tillräckligt
starkt qvarhåller hinnans vatten, för att
ej tillåta en ringa vattenpelare att genom
tryckning sila sig derigenom. Med
förutsättande att den verkande affiniteten
räckte illimiteradt, så skulle troligen
vätskan fortfara att stiga ända till dess att
den burna vattenpelarens moltryckning
blef i jemvigt med vätskans bemödande
att tränga uppföre. Från denna sidan
betrak tadt har blåsan här ingen annan
role än den alt uppenbara för oss ett
phenomen, som vi utan hennes med
verkan svårligen kunnat upptäcka.
Föreställom oss att röret, hvari metallen
inneslu-tes, endast med en linie Öfverstiger den
yttre vätskans spegel, så måste den
uppstigande vätskan snart flyta öfver i den
utanför varande, och detta fortfara ända till
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
