Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rande differensen — 0.17175 och de fyra
till en enda sammanslagna planeternas
medeltäthet borde då, om nyssnämnde•
likhet skullo ega rum, vara 0,42683,
hvilket också år mera enligt med
proportionen mellan planet—tätheterna, såsom man
i sjelfva verket haft rättighet att vänta,
så tram t ej det angifna bestämnings-sättet
innebure någon orimlighet (som Jikväi
kunde blott händelsevis leda till ett
sannolikt resultat).
Den ofvan omnämnde seriens
aberrationer må nu, med afseende härpå, huru
som helst böra uttydas; så lärer man,
det oaktadt, kunna påstå, att om hon med
sin sköna enkelhet ej tillika förenar
egenskapen att just vara den enda, hon likväl
är en bland de möjligen flera, hvars nära
uppfyllda progressions-lag var tjenlig till
systemets fortfarande säkerket.
Af perturbations-theorien är nemligen
uppdagade, alt planet - banornas noder,
lutnings-vinklar och excentriciteter äro
underkastade förändringar, men alla små och
dessutom periodiska, hvaraf således ingen
oupphörlig flyttning förorsakas af det for
större delen nästan gemensamma plan, som
en gång gifvits för planeternas rörelser, och
faran för alltid und vikes, att inträda på ett
fremmande, för andra himmelskroppar
utstakad t, område, ty att banornas apsiders
lägen vidkännas en allljemt
fortgåendefram-skridning blir ej häraf någon menlig
inflytelse, då det är alldeles likgiltigt åt livad
liåll de ellipliska orbilernas vcrtices än må
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
