Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
macie i Paris framställd fråga: om uppgift af
en bestämd skilnad emellan de särskilda
there-bithinæ producter hos växterna af de
naturliga ordningarne Therebinthinaceæ och Coniferæ;*
Författarne sysselsätta sig uti denna Afhandling
egentligen med dem af »axtordningen Coniferæ.
De gifva först en beskrifning i allmänhet om
den Résina, som af Coniferæ erhâlles; derefter
afhandlas de särskilda arterna deraf, så till
utseende som egenskaper, hvarvid nämnes af
hvilka Trädslag den erhålles. Pinus maritima gifver
en växt af Lianèrne (Lianes) (så kallas i de
vai‘-ma Länderne de flesta klängande växter), hvilkens
saft säges vara ett ofelbart motgift eller botemedel
mot Skallerormens gift. Han berättar, att
innevånar-ne låta på sig inympa denna Växts saft, alldeles sa
som det sker med vaccin-ämnet, och att de
derefter äro säkra, att Skallerormens bett blifverpådem
utan verkan. Han omtalar, att ibland dem, som
försäkrade sig vara på detta sätt ympade, var äfven
en Spansk General vid namn Montillo, hvilken
först för Förf. berättat denna sak; han hörde
vidare sägas, att en Neger gjort upptäckten
tillfälligtvis, att han näml. uti skogen pâsedt en strid
emellan en Skallerorm och en Gam (Vultur), hvarvid
denne sednare efter Ormens bett genast hackat uti
en bredvid växande slingrande växt (en Liane), samt
derefter rifvit den sårade delen med näbben , och
åter angripit Ormen; man skall sedermera
hafva gjort försök att inympa växtens saft på Hundar
och flera andra Djur, och derefter låtit bita dem
af Skallerormen, då icke en enda deraf dödt;
hvar-efter inan säges med lika framgång hafva begagnadt
saften till inympning på menniskor. Prof. Gilbert
anmurker, att det möjl. torde vara en Fevillca,
som härvid varit begagnad. Gilb. Annal, der Phys.
1822. 3 St. p. 286’ — 293.
Man lemnar nu derhän, h vad som uti denna
uppgift kan vara sanning eller ej; den synes visserligen
alltför otrolig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
