Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cio
komma såsom spridda stycken. Hit hör
ett slags bituminös kalksten, som, under
form af större eller mindre bollar,
allmänt förekommer i våra alunskiffer-lager;
denna är till vattenmurbruk ofta den
bästa af alla kalkarter. — Af den brända
kalkens utseende och egenskaper kan man
äfven sluta till dess qvalitet. Ju mera
dess färg närmar sig till hvit, desto
sämre plägar den vara i de flesta fall. Den
kalk som vid begjutning med vatten
häftigt upphettar sig och sväller mycket, är
mindre god, och i allmänhet är den
desto sämre, ju mera voluminös den blir
sedan den är släckt ; ty murbruket af sådan
kalk blir oftast mindre tätt och
följakte-ligen mera genom trän gligt för vatten, än
murbruk af en mindre voluminös kalk.
Deremot är det ett godt tecken, om
kalken under släckningen långsamt blir varm
och ej sväller mycket. Bäst plägar sådan
vara, som, antingen släckt med vatten,
eller öfverlemnad en längre tid åt luftens
inverkan, ej sönderfaller fullkomligt, utan
lemnar en mängd stycken som bibehålla
sig hårda och inuti ej visa betydliga
tecken till smältning. Somliga kalkarter
visa mycken benägenhet att smälta under
bränningen, eller att blifva livad man
kallar dödbrända; dessa gifva vanligen
ganska goda murbruk, livilkas beredning
likväl ofta är ganska besvärlig, emedan
kalken ej genom släckningen sönderfaller
till ett tillräckligt fint mjöl. Kalkens
behandling, sedan den är bränd, har ett
betydligt inflytande på murbruket. Till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
