Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. G. Gmemst har undersökt de verk- At.kil-
n in gar, som på lefvande djur frambringas
af preparater af Molybden, Chrom, Wol-
r*rk-fram, Tellur, Titan, Osmium, Platina,
Iridium Rhodium, Palladium, Nickel, v»nd*
Kobolt, Uran, Cerium, Jern och Man- d*ur*
gan °). De detaljerade resultaten af
dessa försök tillhöra egentligen physiolo»
gien. I chemiskt hänseende skall jag
derur anföra följande. Metallernes
electriskt chemiska relationer déterminera på
intet sätt någon ting 1 detta afseende.
Arsenik är giftig, wolfram oskadlig. Mera
heror deras verkan på den lätthet hvar»
med deras oxider släppa sitt syre. De
metaller, som icke låta lätt reducera sig,
t. ex. oxiderna af cerium, mangan, jern
och chrom, verka föga då de intagas i
magen. Deremot uppkomma häftiga
Verkningar af salter af platina, guld, silfver
och qvicksiifver, samt af chromsyrade
salter, men dessa verkningar synas då
vara mer localt corroderande på magen,
så t. ex. frambringa palladiumsalter in»
flammation och kallbrand i magen; på
lika sätt då ett djur dödas af
salpetersy-radt silfver, synes det endast vara
magens lidande som är dödsorsak; men in«
jiceras de i blodmassan; så åstadkomma de
vida häftigare och hastigare dödande
verkningar, hvarigenom man måste skilja
emellan deras corrosiva verkan och deras
egentligen giftiga egenskap. Silfver, guld
*) I den djM citerade skriften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
