Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Behofvet, som så rättvist kallas upp.
finningarnes moder, har från ett annat
iiåll föranledt fullständigheten af dessa
djurs historia. På Mar tinique nem ligen,
har man förgäfves försökt att till
medicinskt ’ behof använda flere där lefvande
arter af blodiglar, och tillika haft
största möda att underhålla de från Europa
ofverförda Colonier af dem, emedan
dessa stundom dött hundratals, efter någon
förutgången häftigare storm. Man har
derfore äfven der funnit tjenligast att
förvara dem i kärl, hvars botten varit fylld
med mjuk lera, som hvar annan
eller-tredje dag fuktas. På detta sätt har det
lyckats Achard, att i en reservoir kunna
underhålla ända till 2000 blodiglar på en
gång, och lian liar tillika haft tillfälle att
testyrka Nobles observationer öfver
deras sätt att föröka sig. Hans beskrifning
derom är följande. — Blodigeln afleranar
först en aflång kropp, af en Oliv-kernas
storlek (af muskel-väfnadens färg), och
lretäckt med en så lin hinna, att den vid
minsta vidröring förstöres. Denna kropp
finnes vid sin framkomst höljd af ett snö?*
hvitt skum, som blodigeln öfverallt
utgjuter, och hvilket, då det torkas,
antager consistance och utseende affin svamp.
Se på detta sätt betäckta äggen sälta de
unga djurämnena utom all lara, och först
(efter 20 dygn framkrypa hlodiglarna ur
dem genom de små hål på de båda
ändarna, som synas af naturen vara
tunnare än den öfriga ovala kroppen, och
således naturligtvis förstöras, aå kläck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
