Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
bör anses betydligast, är så mycket svå-
rare att afgöra, som LAPLACE sjelf, i Méc.
eél. tome 3 p. 291-292, uppskattat den
första att vara störst och de tvenne öfriga
såsom ’ omärkbara, då han deremot i en an-
nan uppsats, (Conn. des. tems 1813), mis-
tänker att den tredje inegaliteten är huf-
vudsakligast. Efter en revision af sina för-
ra beräkningar (Conn. des tems 1823) stan-
nar han ändtligen i tvifvelsmål, huruvida
dessa tre slags fina perturbationer, hvilka
theorien angifvit, verkligen kunnat åstad-
komma den ringa.rubbning, som astrono-
merne trott sig förmärka i månens medel-
rörelse, och är snarare böjd att tillskrifva
denna blott tillfälliga orsaker, såsom come-
ters attraction, eller i verldsrymden kring-
irrande kroppars anstötnmgar på månen ?).
Carin har sednast granskat detta vigtiga
ämne i en vidlöftig afhandling "?Y och af alla
sina undersökningar erhållit följande resulta-
ter: 1:0 utan att våldföra de exactaste obser-
vationer, inom en tiderymd af 140 år, kan
man ej ur mån-tabellerna utsluta en lång-
eriodisk inegalitet, skiljd från den secu-
ära eller den som grundar sig
på jordbanans excentricitets variation, och
2:0 äro dessa observationer likväl otillräck=
liga, att determinera perioden och formen
af en sådan inegalitet; de kunna endast
anvisa den probablaste bland. de trenne,
hvilkas möjlighet theorien ådagalagt. På
det sätt Caruini behandlat frågan, skulle
+) Jemf. årsber. 1822, p. 182.
2") Milanska Epbemeriderna 1825, p. 13—803
Bulletin Nio 9, 1825 Sept. p. 158. ––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
