Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
den vanliga meningen, att, för att rätt
uppfatta ett djurs karakter, det skulle
fordras att observera detsamma i dess vilda
tillstånd, och tror att denna karakter i visst
fall yttrar sig tydligare under dess
fångenskap , och i det sätt huru detsamma då
förmår fatta och motväga de många oväntade
och skiljaktiga inverkningar, för hvilka det
finner sig utsatt.
För öfrigt beror ett djurs större eller
mindre tjenlighet att tämjas till husdjur,
ingalunda på dess naturliga vildare eller
spakare lynne, utan på dess
förmögenheters möjliga utbildning, och på den
fasthet i lynnet, som tryggar oss, att den grad
af spakhet och läraktighet, som det en gång
erhållit, äfven bibehåller sig. (Sålunda äro
just rofdjuren de, hvilka, en gång
fullkomligen tämda, mest utmärka sig både
genom trohet, tillgifvenhet och läraktighet,
hvarpå hunden är det tydligaste exempel.
Af alla djurslägten synas deremot, i Fr.
Cuviers tanka, inga så bestämdt aflägsna
möjligheten af att kunna blifva husdjur,
som Markattorna; emedan oaktadt deras
stora imitations-förmåga, deras fintlighet
och vighet, det ostadiga, nyckfulla och
falska, som egentligen stämplar deras
karakter, gör det alldeles omöjligt att lita på
dem, eller att kunna bemedla en varaktig
sämja mellan dem och de öfriga
husdjuren. De djurarter, som redan i vilda
tillståndet lefva flockvis, eller i ett slags sam-
handling, hvarmed man eljest si ofta söker
visa dem deras underlägsenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
