Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
begärligt suga bind, finnas deremot andra
arter, hvilka aldrig försöka detta, utan
deremot med mycken glupskhet förtära
metmaskar. Sådant är förhållandet med den
så kallade Hirudo nor ax, eller Hæmopis
sanguisorba Sa vigny; och då äfven
djurens inre organisation synes motsvara
denna olikhet i lefnadssätt, ger detta
visserligen mycket stöd åt Savigny’s och
andras åsigt, att för dessa arter antaga ett
eget genus, Hæmopis eller Trocheta Du-
trochet.
Af större vigt och mera praktiskt
in-• tresse äro likväl iakttagelserna rörande
dessa djurs bibehållande och förökning i de
för dem inrättade särskilta små dammar,
samt om konsten, att utan skada förmå dem
att uttömma det insugna blodet, för att
dymedelst snart åter kunna begagna dem.
De anställda försöken visa hufvudsakligen:
i :o Man har aldrig märkt olika arter af
verkliga blodiglar anfalla hvarandra, om
de än blifvit förvarade i samma kärl.
2:0 Blodiglar bibehållas mindre väl i
genomskinliga än i opaka kärl; man bör
ofta ömsa vattnet, och bekläda kärlets
botten med en bädd af lera.
3:o Uttömmandet af det insugna
blodet föranledes tjenligast derigenom, att
man lägger blodigeln 5 eller 6 minuter
i rödt eller hvitt vin; de röra sig då först
våldsamt, bli sedan orörliga, hvar efter
mpn bör upptaga dem, då vanligtvis en
hastig bloduttömning följer. Lagda i friskt
vatten återfå de sin liflighet, men afgifva
blod ännu några dagar, hvarföre vattnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
