Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
tialis och Plinius berättade, och på deras
tider allmänt kända facta, att de fiskar
som af de rika Romrarne underhöllos i
fiskdammar, stundom blefvo så tama att
de framkommo då man ropade dem. De
hade egna namn, de kände sin ägares röst
och de läto deraf framkalla sig. — Norunt
dominum, manumque lambunt — nomen
liabent et ad magistri vocem quisque sui
venit citatus. Mart. En så långt drifven
dressering synes förutsätta en icke ringa
förmåga i hörselsinnet. Bloch bestyrker
det samma genom nyare rön (ehuru i
nyare tider fiskars dressering ej utgjort
föremål för luxen). Han omtalar Karpar som
höllos i karpdammar, och som infunno sig
genast vid ijudet af en klocka , hvarmed
man kallade dem att mottaga sitt foder;
Guldsutare som lefde i samma dam,
kommo ej straxt, utan först då Karparna slogos
om fodret, och derigenom förorsakade
buller i vattnet. Om denna dröjda framkomst
härrörde deraf att Sutarna bafva slögare
hörsel eller deraf att de äro dummare än
Karparna, låter Förf. vara oafgjordt.
Dessa exempel kunde mycket multipliceras; de
anförda må tills vidare vara tillräckliga att
bevisa alt fiskarne icke hafva så slöga
sinnen, som man i allmänhet tillägger dem s).
8) Längre fram i Boken (i 6:te Kap. pag. 4^9)
yttrar sig förf. om fiskarnas hörsel förmåga,
mera riktigt: "Det är således troligt alt
fiskarna höra, att buller frambringar hos dem en
stark känsla, men att de hvarken förmå
åtskilja denna oändliga afvexling af toner och
röster eller dessa articulationer, hvaraf vi dag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
