Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
I samma innehållsrika afhandling
förekommer ett par märkvärdiga bevis att,
sådana vanor, som genom dressering
blifvit djuren bibringade, stundom ärfvas af
deras efterkommande, hvilka således
yttra samma sedvanor, ulan att de dertill
blifvit inöfvade. Af historien känner man
att Columbus begagnade sig af hundar vid
Americas eröfring. Vid dess första batalj
med de infödda på St. Domingo hade han
20 sådana i sin lilla armée. Dessa blefvo
sedermera äfven begagnade vid eröfringen
af åtskilliga delar af fasta landet, i
synnerhet Mexico och Nya Granada. Denna
samma hundrace har oförändradt
bibehållit sig på slätterna vid Santa Fé, och blir
nu derstädes använd till hjortjagt. Han
liar ärft sina vanor från den ena
generationen till den andra; han angriper och
fäller hjortarna genom samma list, som
fordom under Columbus gjorde honom så
fruktansvärd för Indianerna. Han angriper
nemligen djuret vid underlifvet, och,
genom en hastig rörelse med hufvudet,
kastar det till marken i det ögonblick, då
det stöder endast på framfötterna. På
detta sätt kan han fälla ett djur, hvars
tyngd är C gånger större än hans egen.
En hund ined samma styrka, men af
annan race, angriper djuret framifrån, och
blir slungad i luften, och dödad.
Hr Roulin omtalar äfven att det är
mycket vanligt i Columbien att inöfva
hingstar till passgång. Efter någon tid få
de merendels, af dessa onaturliga
rörelser, sjuka ben och insättas då som be-
Ärfda
vanor
lios
djuren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
