Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
icke finnes någon tjusningsförmåga hos
ormarna. Det är ej en sådan, som sätter
vissa ormar i stånd alt taga foglar, utan
tvertom injagar deras hiskliga utseende och
rörelser fasa och förskräckelse hos de
rädda foglarna samt beröfvar dem deras
känslor och göra dem oskickliga att fly. Det
är ej möjligt att en så förskräcklig form
som skallerormens skulle kunna göra sig
angenäm och lockande; det är
förskräckelsen ej förtjusningen som gör att de
fulaste ormar lättast taga foglar. Således
försvinner den tjusningskraft, som man
tillagt ormarna, helt och hållet. Äfven
de större djuren och någon gång
menniskan öfverfallas af en stelnande
förskräckelse vid åsynen af stora ormar. Förf
anför en händelse då en Neger råkade i etfc
kärr en Boa Scytale och blef så förskräckt
alt ban dånade, men blef lyckligtvis
bortburen af sin kamrat.
Efter åtskilliga uppgifter öfver
Indianernas methoder att böta bett af giftiga
ormar, omtalar ban, att i Oronoko katter
sägas vara dödliga fiender till ormar; att
de döda äfven skallerormar, och att i
några trakter der dessa ormar finnas i mängd,
underhållas katter för detta ändamål af
invånarna.
I The Magazin of natural history
TS:o XIV July i83o finnes en
iakttagelse införd huru landtgroclan äter. Förf.
hade af en händelse fått se henne förtära
en stor mask, hvarefter ban förnyade
samma försök. Grodan förhöll sig dervid
ungefär som en rapphönshund, då ban ser
Huru
Grodan
äter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
