Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.00
lägga utom den Irländska fossila Renen
(Cervus euryceros)_, som förut är nämd,
äfven den kolossala vilda djurart, som de
gamla Germaner kallade Urec) (Urus Jul.
Cæs.), och man fruktar med skäl, att
samma öde snart väntar Sclrweitziska Alpernas
Capra Ibex.
Hr BouÉ har den 3o Novemder 1829
meddelat Academien i Paris några
iakttagelser öfver menniskoben, funna i jorden
på åtskilliga trakter i Tyskland.
Rhenda-len är belagd med en bädd af leraktig
inergel, som på stället kallas Loss, och som
stiger till en höjd af 200 à 3oo, ja ända
till 600 fot öfver floden. Denna bädd
innesluter der och livar land- och
söttvat-tens-snäckor, tillhörande sådana arter, som
ännu finnas lefvande i landet, samt ben af
mammalier, till stor del sådana arter som
äro förlorade. — I samma mergellager
fann BouÉ 1823, menniskoben. Dessa
ligga deri på olika höjd, samt spridda i
olika lägen, och så djupt under jordytan, att
de visserligen ej blifvit der begrafna af
menniskor. Dessutom sitta de så fast i
mergeln, att det ofta är 110g svårt,
stundom omöjligt att taga dem derur. Cuvier
förklarade då genast dessa ben för
menniskoben; men trodde, att de kommit från
någon gammal begrafningsplats. —
Sedermera hade BouÉ åter besökt stället. Utan
att afgöra frågan, menar lian att det lag
*) Ej de gamlas Wisunt, som ännu finnes
lefvande i Lithauen och som Bojakus in. fl.
nyare orätt kallat Urus.
[-Menniskoben-]
{+Menni-
skoben+}
i
diluvi-al-lager.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
