Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
sm! vårtor, som sitta öfver ossa pubis,
hvarom olika meningar uppstått; han
visar att icke alla arter sakna den delen af
yttre örat, som kallas tragus, hvilket man
uppgifvit, utan endast hos förf:s ena
al-delning äger denna händelse rum. I
afseende på detta slägtets geografiska
utbredning upplyser Temminck, alt ännu ingen
art blifvit funnen i Amerika, icke heller
på Nya Holland (från sistnämde land har
man dock sedermera erhållit en art, Rh.
megaphyllus Giiay 6), utan tillhör
slägtet Sunda öarne, Asien och Afrika.
Sedermera följer dessa djurens historia; så en
revision öfver hvad föregångare hafva
skrifvit, soin ej saknar sitt intresse: Linnés V.
ferrum equinum innefattar båda de
Europeiska arterna: som Daubenton förut
uppställt, men hvilka Linné ansåg endast vara
varieteter. Detta gällde tills Bechstein åter
uppställde a:ne arter för Europa under
namn af Jerrum equinum för den större
och Hipposideros for den minste, ehuru
Bechsteins Hipposideros endast var en unge
af den större arten. Geoffroy st. Hilaire
skilde sedermera de båda Europeiska arterna
riktigt, gaf karakterer och bildade för dem
och 2:ne exotiska slägtet Rhinolophus; de
europeiska gaf ban namnen uni- och
bi-hastatusj som äfven T. antager. Kuhl
ändrade sedan utan grund slägtnamnet
till Noctilio — kände ej den större
arten, så alt allt hvad han anfört om sin
ferum equinum hör till bihastatum. Cuvier
6) Proc. of the Zool. Soc. 183.-J, p. 5i.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
