- Project Runeberg -  Årsberättelse om nyare zoologiska arbeten och upptäckter/om zoologiens framsteg / till Kongl. Vetenskaps-Academien afgifne för åren 1837-1840 /
193

(1822) [MARC] Author: Johan Wilhelm Dalman, Sven Nilsson, Bengt Fries, Carl Jakob Sundevall, Carl Henrik Boheman, Sven Lovén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

193

Schlegel anförer de fakta han känt öfver
hafsormarnes giftighet, men nekar den ej, såsom
D:r Cantor påstår uti Zool. Proc. 1838, p. 80,
hvarest han anförer exempel på personer, som
blifvit dödade af hafsormar, och visaratt deras gift är
ganska starkt. — S. anförer vidare (1, p. 97), att
man ej med visshet känner om ormarne i
allmänhet dricka, hvilket ämne äfven närmare upplyses
af Cantor (se strax nedanför under Hamadryas).

Cantor beskrifver (i Zool. Proc. 1838, p. 72)
en märkvärdig ny ormart från Bengalen, under
namn af Hamadryas ophiophagus. Han anser den
bilda ett eget slägte mellan Naja och Bungarus:
halsen kan utvidgas såsom hos Naja, men
maxillar-tänder finnas bakom gifttänderna. Denna huggorm
blir ovanligt stor, ända till 12 fot lång, och
lefver hufvudsakligen af andra ormar, så väl giftiga
som icke giftiga, äfvensom af ödlor. Den dricker
gerna, hvilket Cantor säger vara förhållandet med
alla indiska ormar, utom dem som lefva i träd.
Giftet af denna och af flera andra arter, som C.
haft tillfälle undersöka, ägde såvida en syrlig
beskaffenhet, att det svagt rodnade Jackmuspapper;
men det var smaklöst och klart. Den ömsar hud
hvar tredje eller fjerde månad. Denna art förmår
ej uthärda svält så länge som andra ormar, ty de,
hvarmed försök anställdes, lefde ej längre än en
månad utan föda. I Bengalen kallas den Sunkr
Choar. — En annan art (?) af samma slägte: H.
Hajinah, från Indien, beskrifves, jemte
anmärkningar om slägtet, af Cantor, i Ann. Sc. Nat. XI.
p. 127 (1839), ur As. Res. XIX. 1.

Samma författare beskrifver ett stort antal
nya ormarter från Indien i Zool. Proc 1839,
nemligen 9 giftiga arter, p. 31 (deribland den nyss-

Prof. Sundevalls Arsb. i83j—i84o. \ 13

[-Hamadryas opliio-phagus.-]

{+Hamadry-
as opliio-
phagus.+}

Ormar
från
Indien.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:05:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arszoologi/18371840/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free