- Project Runeberg -  Årsberättelse om nyare zoologiska arbeten och upptäckter/om zoologiens framsteg / till Kongl. Vetenskaps-Academien afgifne för åren 1837-1840 /
508

(1822) [MARC] Author: Johan Wilhelm Dalman, Sven Nilsson, Bengt Fries, Carl Jakob Sundevall, Carl Henrik Boheman, Sven Lovén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

232

Poiseu ille* upptäckte 1836, att den framåt
löpande strömmen i blodkärlens capillärgrenar,
närmast intill dessas väggar, omgifves af ett
klart, genom adhæsioncn stillastående lag af
serum, som innehåller små runda kulor; att
blodkulor, som komma tätt intill detta lag, synas rulla
derpå och att om de komma alldeles in deruti
stanna de. Weber antog sedan att detta lag är
genom en hinna skildt från blodströmmen, så att
det skulle utgöras af ett lymphatiskt kärl som
om-gåfve blodkärlet. Ginge har ytterligare undersökt
förhållandet, och öfvertygat sig om oriktigheten af
denna sednare åsigt. Han har sett de små
lymph-kulorna så väl som de större, egentliga
blodkulorna, ombyta plats, utan att circulationen stördes
och utan att någon mellanliggande del hindrade.
Det stillastående laget (couc/ie inertè) upptager ända
till 1 af ca pillär-kärlets diameter. I lungan (af
grodor) finnes det äfven, men är der mångfaldigt
tunnare. Ann. Sc. Nat. vol. XI, 1839, p. 58.

Flon rens, experimenter på mechanismen af
pulsådrornas rörelser, Ann. Sc. Nat. vol. 7, p. 101.

T. C. Roden, The valvular structure of the
veins, Oxford 1839, 8:o ("being the Warneford
price essay for 1838").

Vid Naturforskarnes möte i Prag föredrog D:r
Heller sina undersökningar af Rhodizon-syran,
en sur oxydationsgrad af kolet, som spelar en
vigtig rol i djuriska kropparne, och af honom anses
vara orsaken till blodets röda färg. Den ger mest
röda salter. Dess förening med Baryt är skönt
karminröd och visar, vid starkt ljus eller efter
gnidning med en glatt kropp, en papegojgrön
skiftning. Saltet med kali eller natron är
blod-rÖdt med dylik blågrön glans. Blott med ägghvita
bildar rhodizonsyran en gul förening; den kan med
konst eftergöras och liknar fullkomligt ägg-gula.

[-Circu-lation,-]

{+Circu-
lation,+}
ädior.

[-Rhodizon-och Cro-con-syra.-]

{+Rhodizon-
och Cro-
con-syra.+}

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:05:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arszoologi/18371840/0532.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free