- Project Runeberg -  Årsberättelse om nyare zoologiska arbeten och upptäckter/om zoologiens framsteg / Årsberättelse om framstegen i Crustaceernas och de lägre skelett-lösa djurens Naturalhistoria under åren 1840-1842 /
116

(1822) Author: Johan Wilhelm Dalman, Sven Nilsson, Bengt Fries, Carl Jakob Sundevall, Carl Henrik Boheman, Sven Lovén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

116.

utveckling till tredje uppstigande led. Kör att gifva
ett begrepp om det sista ledets, Altammornas
tillkomst, hänvisar han till Siebolds iakttagelser öfver
Monostoma mulabile, (Wiegm. Arch. I, 45) en af de
få af denna familj, der fostret utvecklas redan i
uterus. Ur ägget kommer ett väsen med punglik kropp
och hufvudet, tvärt, med tre lober. Det hela är
be-j-täckt med flimmerhår, och på hufvudet synas två
-ögon. Denna form liknar således ungarne af
Disto-ma såsom Mehlis, Nordmann, Siebold beskrifvit dem.
1 bakre stora caviteten ligger, alltid i samma
ställning, inneslutet ett annat individ, som snart bryter
sig ut och är nästan alldeles likt ammorna eller
åltammorna. Då Monostoma slår mycket nära
Di-stoma är denna iakttagelse fullkomligt användlig
på detta sednare slägte och utvecklingskedjan sluten.
Den ur ägget utkommande ungen har ögon, och
simmar omkring med liflig flimmerrörelse; ur denna
framgår ett trögt cylindriskt djur, ålt-amman, som
uppammar ur sig sjelf en mängd nya, det sjelft
liknande varelser, af hvilka hvarje åter i sin ordning
blir amma åt ett antal Cercarier, hvilka slutligen
äro larver till lika många Distoma-individer, och,
under en viss period fria i det omgifvande vattnet, kunna
söka en ny snigel, på hvars hud de kunna förpuppa
sig, för att genom dess vattengångar sedan, såsom
verkliga Distomer, intränga i dess inre.

Kring samma sniglar, Lyrnn. stagnalis och
Pla-norbis corneus, svärmar äfven i otalig mängd en
annan art, Cercaria armata, som bärer en tagg öfver
munhålan. Att denna förpuppar sig som föregående
har redan Siebold visat (Burd. Phys. II.). Innan
detta sker kryper djuret omkring på snigelns
slemmiga hud, och sticker med taggen tills det på
något ställe genomborrat den. Stjerten slänges nu bort,
och, som dennes inre kanal fortsattes inåt kroppen,

[-Ålt-Ain-mnn-]

{+Ålt-Ain-
mnn+} af ett [-flimmer-il-]
{+flimmer-
il+} jur, som
är unge af
en
utvecklad 1)1-stonia.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:06:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arszoologi/184018423/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free