Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
327.
organer lemna, ligger en genomskinlig gröt lik massa,
i hvilken äggen utvecklas. Dessa visa en klar smal
zon af albumen, och en grofkornig vitellus, i hvilken
ligger vesicula Purkinjei inneslutande ett mycket
fin-kornigt ämne, och slutligen mac. Wagneri, klar som
en oljdroppe. Der spermalozoerna voro utvecklade
saknas denna sednare i följd af fecundationen. Dessa
cylindrars storlek varierar efter forlplantningstiden
från 1 mm. tjocklek, 2 à 3 tums längd, till 3 mm.
tj. och 10 t. lgd. När de äro i minimum finnes blott
spar till musklerna i deras väggar, sädestapparne
saknas, och det inre epithelium sluter sig omedelbart
till de förra. Ringmusklerna framträda först, derpå
långsmusklerna, så testes, sist äggen, och dessa
utpressa semen ur testes, och, genom sin egen tillväxt,
atrophiera dem slutligen. — Synaptas mest
utmärkande karakterer äro: ankar-hakarne i huden,
sug-papillerna på tentaklerna i stället för dem som
andra Holotherier hafva på truncus, saknaden af inre
cirkulationsorganer för bukcavileten, och tarmens enkla
byggnad, utan några appendices. Slägtet afviker
således mycket från öfriga Holothurier, och visar en viss
slägtskap med Actinia, t. ex. i nässelorganerna. —
En mycket närstående, troligen identisk art lefver
ganska allmän på lerboften vid våra vestra kuster,
såsom vid Kullen och Bohuslän. Den blir likväl
aldrig mer än lång, och fås sällan bel;
merendels är migon del af analändan borta.
Forbes och Goodsir hafva, i James. Ed. n. phil.
Journal XXX, 369, gifvit en anatomisk undersökning
af Thalassema Neptuni Gaertn. och Echiurus
vulgaris Säv. Af denna sednare funnos många
uppkastade på stranden vid S:t Andrews efter en storm.
Största individerna höllo 6 t. i längd, i t. i
diameter. Färgen är rosenröd. Den del man hittills
kallat proboscis, och som lätt går förlorad, är endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
