- Project Runeberg -  Årsberättelse om nyare zoologiska arbeten och upptäckter/om zoologiens framsteg / Årsberättelse om framstegen i Vertebrerade djurens Naturalhistoria under åren 1843 och 1844 /
115

(1822) Author: Johan Wilhelm Dalman, Sven Nilsson, Bengt Fries, Carl Jakob Sundevall, Carl Henrik Boheman, Sven Lovén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

115

PECORA. — Öfver hela denna djurordning har
Ref. lemnat en öfversigt, hvars början och betydligare
del blifvit införd i Vetensk. Ac:s Handl. 1844, 121,
deruti alla kända arter upptagas. Dess
hufvudsakliga föremål äro alt visa, att verkligen andra form-

O ’O

skillnader finnas mellan arter, slägten och familjer
af Pecora, än de som höra till hornen, hvilka nästan
uteslutande blifvit begagnade vid dessa djurs
classi-ficering, hvarigenom det händt, alt man ej kunnat
bestämma honor och ungar, som vanligen sakna horn.
Vidare har en fullkomlig upplösning blifvit gjord af
det stora, s. k. "slägtet" Anlilope, hvars bibehållande
är elt märkvärdigt exempel på vanans magi.
Arterna äro nu fördelade på alla de öfriga familjerna.
Bland delar, hvaraf vigliga kännetecken hemtas, äro
klöfvarna, hvilkas flera olika former utredas, men
som ingalunda blifvit framställde såsom de enda, eller
de vigtigaste, hvilket elt par af de författare lyckas
tro, som behagat fästa uppmärksamhet på denna
uppsats. Tvärtom ingår ännu hornens när- eller
frånvaro, eller beskaffenhet, såsom en hufvudkarakler;
men icke i egenskap af utbildade horn, hvilket vore
alldeles falskt, utan i egenskap af hornrudiment. På
de arter som äga horn, äfven blott hos hannarna,
finnes nemligen alltid, redan hos Embryo, ett
tydligt rudiment dertill, som väl ofta alldeles
oblite-reras hos honorna, men stället är ändock på elt eller
annat sätt utmärkt; håren bilda vanligtvis der en
svag hvirfvel eller äro riglade deremot o. s. v. Detta
hornrudiment är dessutom hårigt hos Hjortarna men
hornartadt hos dem, som få verkliga horn. En kort
berättelse derom finnes i Vet. Ac. Öfversigt 1845 p.
26. — Skand. Arch. I, 440. Härvid bör anmärkas,
att genom ett tryckfel (Vet. Ac. Öfv. p. 30 lin. 7
nedifr.) sägas Indiens hjortar hafva "korta", tagellika
hår, då meningen är hårda, tagellika hår. Uti

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:06:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arszoologi/184318441/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free