- Project Runeberg -  Årsberättelse om nyare zoologiska arbeten och upptäckter/om zoologiens framsteg / Årsberättelse om framstegen i Crustaceernas och de lägre skelett-lösa djurens Naturalhistoria under åren 1843 och 1844 /
140

(1822) Author: Johan Wilhelm Dalman, Sven Nilsson, Bengt Fries, Carl Jakob Sundevall, Carl Henrik Boheman, Sven Lovén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

140

hvilka de stödja sig. Få monografier, ined de
anspråk som dessa, äro så fyllda af villfarelser, hvilka
också Ålder och Hancock i A. N. H. XII, 233,
XIV, 125 och Souleyet sammastädes XIV, 342 samt
Comptes rendus 1844, 355, snart efter deras
publicerande skyndade att påpeka. Eolidina är en
Æo-lis, bos hvilken, liksom, hos de öfriga, Q.
öfversett både tarm och anus, som ligga på högra
sidan, men orätt tillagt en anus posticus terminalis
och en gemensam randkanal, i hvilken tarmgrenarna
skulle förena sig, hos hvilken han tagit
luggapparaten för måge, tungan för en slukad fisk,
öfversett hörselorganerna, och troligen, oaktadt rättelser,
felaktigt beskrifvit könsorganern^. Hos alla de
öfriga har Q. förbisett hjertat med det arteriella
systemet. Det vill till och med synas som om
alla dessa djur skulle ega verkliga vener och
icke blott de af Q. beskrifna stora sinus venosi.
Souleyet anför, att om man hos den stora Æolis
Cuvieri injicerar hjertats ventrikel, uttränger
inje-ctionsfluidum i djurets yttre betäckningar, och
bildar dervid strömmar, lätta att följa till gälarna.
Från viscera, särdeles ovariuin, ses också små
ve-nösa kärl afgå till yttre betäckningarna. Men
venerna äro svåra att se, emedan deras väggar äro
ytterst nära förenade med omgifvande väfnader. —
Att den bruna massa, som omgifver kärlen i
gälarna, är lefvern anser S. som otvifvelaktigt, men
visar, att deraf följer helt enkelt, alt dessa
förgreningar, som alltid öppna sig i magen, äro
gallgångar, som äro stora, och ej, såsom hos andra
Mol-lusker, småningom förenas till en enda stam.
Phyl-lirhoe har i sjelfva verket en mängd cæca, som
hvart för sig mynna in i magen; det är dessa
cæca, som hos Eolidia hafva, så till sägandes, drifvit
ut hudbetäckningen. — Hvad särskilt Actæon be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:06:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arszoologi/184318443/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free