- Project Runeberg -  Årsberättelse om nyare zoologiska arbeten och upptäckter/om zoologiens framsteg / Årsberättelse om framstegen i Insekternas, Myriadopernas och Arachnidernas Naturalhistoria under åren 1845 och 1846 /
178

(1822) Author: Johan Wilhelm Dalman, Sven Nilsson, Bengt Fries, Carl Jakob Sundevall, Carl Henrik Boheman, Sven Lovén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

178

Dieu, la chenille du saule et le ver de soie
considerés comme deux merveilles de la creation, ou
abregè d’un traitè de lanatomie de Lyonnet par A.
P. S. 12:o Paris 1846. Föreslående tvenne uppsattser
äro ref. endast til! titeln bekanta.

Boisduval anför att lian förvarat en puppa till
Bombyx lanestris, som först kläcktes efter 7 års
förlopp, samt tillägger att nya iakttagelser hafva
bekräftat hvad han i sina skrifter uppgifvit, eller att
de flesta puppor kunna uthärda en ganska låg
temperatur, ulan att de deraf dö. Pierret anser
sist-berörde uppgift så mycket mer grundad, som han
under en sträng vinter ute i luften förvarat puppor
af Smerinthus Tiliae, hvilka vid öppnandet voro
förvandlade till en ismassa. De flesta upptinade likväl
och kläcktes följande vår. Ann. Enlom. II. Ser. II,
pag. lxx.

Det vore svårt att förklara huru en fjäril med
sitt mjuka och böjliga hufvud skulle kunna
genomtränga den understundom ytterst hårda hylsa, hvarmed
puppan är omgifven, om man ej kände att fjärilen
straxt efter kläckningen utgjuter en vätska,
hvarigenom beklädnaden uppmjukas. Duponchel, som haft
flera puppor af Dicranura Vinula, har observerat,
framför hvarje öppning, hvarigenom fjärilen utkrupit,
fragmenter af det rundade fjäll som under
pupp-till-slåndet beläcker hufvudet. Han slutar häraf att
insekten, då den utkryper utur pupphylsan, behåller
denna kalott, och först skiljer sig vid densamma
sedan han lemnat pupp-beklädnaden. Ann. Ent. II.
Ser. II, p. lx.

Prittwitz anser sig hafva upptäckt hos Hepialus
hectus tf en egen bildad led på det eftersta benparet.
Vid detsammas fäste på abdomen (förmodligen menas
thorax) är denna bar och sammantryckt. Låren äro
blåsformiga och afsmalna mot spetsen, samt äro här

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:07:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arszoologi/184518462/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free