- Project Runeberg -  Årsberättelse om nyare zoologiska arbeten och upptäckter/om zoologiens framsteg / Berättelse om framstegen i Molluskernas, Crustaceernas och de lägre skelettlösa djurens Naturalhistoria under åren 1845-1849 /
79

(1822) [MARC] Author: Johan Wilhelm Dalman, Sven Nilsson, Bengt Fries, Carl Jakob Sundevall, Carl Henrik Boheman, Sven Lovén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

79*

en vertikal skifva i det inre. Således är det
antagligt, att armarna varit fria hos alla dessa slägten.

Icke extensila armar äro af två slag: böjda i
spiral, såsom hos Orbicula, eller krökta som en
armbåge, och vridna endast mot spetsen, såsom hos
T. chilensis. — Hos Orbicula äro armarna, liksom
hos T. psittacea, förenade under munnen, i en
gemensam basaldel, hvarifrån de afgå för att åter tvärt
kröka sig tillbaka på sig sjelfva, mot munnen,
framför hvilken sista ändan gör en och en half
spiral-vridninsr. Den krökta delen är icke fri förr än mot
ändan. Sådana armar lemna intet spår af inre fast
stöd, och voro sannolikt tillstädes äfven hos
Sipho-notreta, Orbicella, Orbiculoidea, sotn hafva ett tunnt,
koniskt skal. — Hos T. chilensis, slägtet
Terebra-tella D’Orb. ; hos T. Sowerbyi, Fontainei, vitrea, si.
Terebratula D’Orb., hos T. caput Medusæ, si.
Te-rebratulina D’Orb,, finnes samma armarnas
disposition. De uppkomma i midten, de rikta sig på
hvarje sida framåt till nära skalets kant, återvända
tvärt bakåt, bildande en armbåge, hvars begge
skänk-lar äro förenade genom en hinna, återkomma så till
sin första utgångspunkt, och bilda der en ny
armbåge, för att åter böja sig tillbaka i spiral ofvan
munnen. Af alltsammans är endast ändan fri, men
alla delar är betäckta med cirrer, mycket längre
än hos fria armar. När de apophyser, som stödja
dessa armar, äro skalartade, äro de mer
sammansatta, och bilda större bågar, såsom hos Terebratella
chilensis och Terebratula Fontainii. När de äro
broskartade, såsom hos Terebratella truncata,
Terebratula vitrea eller Terebratulina caput serpentis,
äro apophyserna kortare och bilda en ring, som
hos den förstnämnda är fästad vid bottnen af det
lilla skalet, hos de båda sednare fri. Magas har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:06:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arszoologi/184518493/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free