- Project Runeberg -  Årsberättelse om nyare zoologiska arbeten och upptäckter/om zoologiens framsteg / Berättelse om framstegen i Molluskernas, Crustaceernas och de lägre skelettlösa djurens Naturalhistoria under åren 1845-1849 /
144

(1822) [MARC] Author: Johan Wilhelm Dalman, Sven Nilsson, Bengt Fries, Carl Jakob Sundevall, Carl Henrik Boheman, Sven Lovén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

144

bredning. — I afseende pä saltets mängd i hafvet
anmärkes, att den, som tillkommer de pelagiska
arterna i oceanen, utgör 3,7 procent, likväl blir
vattnet sötare mot polerna, synnerligast i närheten
af isfält och glacierer. De littorala Molluskerna
hafva mindre salt vatten än de pelagiska i samma
zon, således också polarfaunans arter en ringare än
den boreala och tropiska faunans. I omslutna haf
(utom Medelhafvet) är saltmängden ringa, såsom i
Svarta hafvet, i Östersjön, Hvita hafvet, Ochotska och
Beringshafvet. De egentligen oceaniska
Litoral-Mol-luskerna synas ej fördraga mindre än 2 procent
saltmängd, men några få, ’ Binnen-meer’-litorala
arter, som tillika hafva en vidsträckt utbredning, t. ex.
vissa aiter af Mytilus, Litorina, Mya, Tellina, nöja
sig med 1,7 procent. Vid ännu ringare saltmängd
börja dessa sega arter att blifva mer och mer
förkrympta, tills de vid 0,5 procent icke mera kunna
lefva. Samma salthalt utgör också den gräns, vid
hvilken några Sötvattens-Mollusker kunna vänja sig
vid hafsvattnet. De oceaniska Litoral-Molluskerna
äro utsatta för de största förändringarna i saltets
mängd, i det förökandet deraf beror på
hafsvin-darna. Vid kusterna af Nordsjön fördraga
Molluskerna en vexling af ända till 1,4 procent. Bland
hafsvattnets salter synas talkjordens lätt kunna blifva
skadliga för Molluskerna. Om chlorens förhållande
till talkjorden i hafsvattnet normalt kan anses för
1: 0,1, så finnas två arter af Cardium och flera af
Pholadornya, som fördraga en stegring deraf ända
till 1: 0,3. Det är förmodligen häraf man bör
förklara serpertinklippors fattigdom på MolJusker.
Med tilltagande kalkmängd i kusternas närhet
följer skalens tilltagande tjocklek i motsats mot de
pelagiska arternas. Många Mollusker synas icke
behöfva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:06:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arszoologi/184518493/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free