Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 22
ur detta för den zoologiska geografien vigfiga ma-
p» ci o o t>
terial kunna utvälja de formler, hvilkas
kombinationer i sina beståndsdelar bero pä väsendtliga
orsaker, och således äro nödiga lör finnandet af
allmänt giltiga lagar. — Naturvetenskaperna måste
söka att matematiskt formulera lagarna; vi måste
söka numeriska medelvärden med deras amplituder.
Man har redan användt sådana i Malaeologien.
Mo-seleys undersökningar öfver snäckornas geometriska
former lofvade möjligheten att finna för hvarje art
en konstant, karakteristisk vinkel för den
logaiith-miska spiralen. Naumann anmärkte likväl, att man
måste mäta endast utsökt regelbundna exemplar och
alltid bortlemna sista hvarfvet, hvilket är mer eller
mindre oregelbundet. Det blir derföre nödvändigt
att söka ännu andra mått. D’Orbigny föreslog, att
mäta spirans vinkel, hela längden, sista vindlingens
höjd i förhållande till det hela, samt suturens
vinkel. Palæontologerna hafva användt flera af dessa
mått. Sista vindlingens höjdförhållande till det bela
är icke så konstant som DOrbigny antar, och
dermed följer, att äfven spirans vinkel och
snturvin-keln äro föränderliga. Vi måste derföre mäta samma
mått på olika individer flera gånger, och välja olika
mått i olika slägten. Chitonerna gifva flera ganska
användbara mått. De patellformiga snäckorna
erbjuda mätningar af längd, bredd och höjd, samt,
genom en linea dragen vertikalt från spetsens inre
till mynningens stora diameter, spetsens läge.
Dertill kommer lutningsvinkeln och främre och bakre
sluttningen mot basalytan, och längden af radien
för främre och bakre delen af randen, hvilka ofta
bilda olika kroklineer. Middendorff fann, att hos
individer med låg form (f. depressior, A2) spetsen
hade ryckt mera framåt, medan den hos f. elatior .1’
var närmare central. — Middendorff använder i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
