Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Accipitres»
277
ligen blott 5 arter kunna finnas af hvarje subgenus,
utan äfven att han sjelf lyckats finna nyckeln till denna,
"naturens egen fördelning", och att följaktligen hans
system "är grundadt på arternas organisation" Med
mycken fintlighet anföras hvarjehanda omständigheter, t. ex.
likheter i fjädrars färg och form, förekommandet af
tofsar o. d., såsom bevis att Naturens egen mening
blifvit rigtigt uppfattad, och då hela framställningen är
gjord med mycken talent och arterna behandlas både
med kännedom och kritik, kan man lätt bli frestad att
dela Förfcs åsigter. En blick på systemets grunder
tillintetgör dock snart det förtroende man kan hafva
fattat dertill.
Fries byggde sin dichotomiska fördelning af
Växtriket på karakterer, hemtade af vexternas inre
struktur, utveckling eller form (t. ex. Plantæ vasculares och
cellulares, cotyledoneæ och nemeæ, phanerogamæ och
cryptogamæ); hvarje ny fördelning var grundad på
olikheter som uppgåfvos såsom karakterer och
dichoto-mien drefs ej längre än den, efter förhanden varande
kännedom, kunde rättfärdigas. Underordnade grupper
rangerades i nummerordning efter de närmast större
i den mån de visade likheter i bildningen med dessa.
Härigenom uppstod en naturenlig, symmetrisk och för
alla lättfattlig anordning, af hvilken man ej blott lärde
känna föremålen sjelfva, utan och beskaffenheten af de
väsentliga likheter och olikheter som förekomma inom
växtriket. — Qvinar-systemets förfäktare gingo en
motsatt väg; de började med att upptaga ett visst
siffer-tal efter hvilket all fördelning skulle ske, antingen den
fanns i naturen eller ej, och gåfvo sig sedan att söka
efter de grupper af naturföremål, som borde passa in
i hvarje plats af systemet, hvarvid man, för att få alla
platser besatta, ofta måste uppoffra affiniteten.
Härigenom blefvo dessa platser eller deras ordningsnummer
hufvudsak; uppsökandet af analogierna blef vid utföran-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>