- Project Runeberg -  Årsberättelse om nyare zoologiska arbeten och upptäckter/om zoologiens framsteg / Berättelse om framstegen i Vertebrerade djurens Naturalhistoria och Ethnografien under åren 1845-1850 /
318

(1822) Author: Johan Wilhelm Dalman, Sven Nilsson, Bengt Fries, Carl Jakob Sundevall, Carl Henrik Boheman, Sven Lovén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

348

Herpe tologi.

samling, aftonen d. 20 Augusti, beskrifves: Parningen
föregår i större sällskap. G. förnekar alldeles
berättelsen, att svin döda och äta skallerormar. Han har ej
haft tillfälle att se exempel på den ofta omtalade
tjusningskraften. Han har sett exemplar af 6 fots längd,
och tyckes tro, att de kunna bli 60 à 70 år gamla.
Skallran tillväxer ej reguliert med åren. Skallerormen
kan ej klättra och är ej serdeles svår att döda. Allg.
D. Naturh. Zeit. 1847, 373.

Eunectes murinus (Boa L.) är enl. Schomburgk.
Heise III, allmän i Guyana uti och vid vatten. Den
säges kunna bli 30 à 40 fot lång, men Sch. har ej
sett någon öfver 16 fot. Den slukar hjortar, svin,
foglar o. d.; luktar under fördöjningstiden så stinkande,
att man vanligen deraf ledes att finna ormen. Ungarne
kläckas inom moderns kropp, och äro ofta ända till 100.

J. E. Gray lemnar underrättelser om ormarna på
’ön S:t Lucie, efter en resandes uppgifter, i Z. Pr.
1849, 100. Der finnas 4 arter: Craspedocephalus
atrox Gr., en oviss ärt, Coluber constrictor och Boa
diviniloqua.

Om Guyanas giftiga ormar, se Tidskr. for
Po-pulær Naturvidensk. 286, ur Schomburgks Reise.

Om Ormarna- på Nya Holland, se Fror. Not. N:o
94 (1848), ur Lit. Gazette 1847, N:o 1600; ea
populär berättelse, hvarvid poeten torde hafva biträdt
naturbetraktaren.

A. Dumbril uppställer en ny familj bland de
egentliga, ieke giftiga ormarna, under namn af
Heterodon tes. Uti flera af de öfriga genera finnas
nemligen insatte arter, hos hvilka de 2 bakre [öfre]
tänderna äro ketydligen större, än de öfrige, utan att
derföre hafva ränna eller giftblåsa. Dessa arter böra
hopsamlas i 3 underfamiljer, nemligen:
A, de som lefva på marken, på torra stallen,
hvarunder höra följande genera: 1:o Dromicus Bibr. Erp.

Geogr.
uppgifter.

Systema*
tik.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:07:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arszoologi/184518501/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free