Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Föränderligheten hos husdjuren - Verkan av levnadsvanor. Korrelation. Ärftlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRÄNDERLIGHETEN HOS HUSDJUREN
kommit hos flera medlemmar av en och samma familj. Men
om sällsynta och främmande avvikelser i kroppsbildningen
verkligen förärvas, så måste också mindre främmande och
vanligare förändringar så mycket mer erkännas vara ärftliga.
Ja, måhända vore det riktigast att fatta saken så, att man
anser varje karaktär för ärftlig och betraktar motsatsen såsom
anomali.
De lagar, som behärska ärftligheten, äro till största
delen obekanta. Ingen kan säga, varav det kommer sig, att
samma egenskaper hos olika individ av samma art och hos
olika arter ibland förärvas och ibland icke. Det är ett
faktum av betydlig vikt, att egendomligheter, som visa sig hos
hanar av våra husdjur, antingen uteslutande eller ock i en
mera betydande grad övergå till den hanliga avkomman.
Ännu viktigare och tillförlitligare är den regeln, att
egendomligheter, som uppträda vid en bestämd period av livstiden, även
visa sig hos avkomman vid en motsvarande tidpunkt, om
också understundom något tidigare. I många fall är intet
annat möjligt, emedan de ärftliga egendomligheterna, t. ex.
hornboskapens horn, icke kunna visa sig förr än vid nära
mogen ålder. Bekanta äro egendomligheter hos silkesmasken,
som endast visa sig under motsvariga larv- eller puppstadier.
Men ärftliga sjukdomar och några andra fakta komma mig
att tro, att regeln tillåter en större utsträckning, och att där
varest ingen uppenbar grund föreligger för en förändrings
uppträdande vid en viss ålder, den likväl även plägar
uppträda hos avkomman vid samma tidpunkt, som den, då den
först visade sig hos någon av föräldrarna. Jag tror att denna
regel är av den största betydelse vid förklaringen av
embryologiens lagar.
Av naturforskare göres ofta den anmärkningen, att våra
husdjursraser, om de förvildas, oföränderligen om också
så småningom åter antaga sina vilda stamfäders karaktärer.
Därav har man sedan slutit, att man icke kan begagna sig
av de tama raserna för att dra slutsatser angående de vilda
2. — Darvwin. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
