Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Föränderligheten hos husdjuren - Om domesticerade duvraser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRÄNDERLIGHETEN HOS HUSDJUREN
skrattduvan och påfågelsduvan äro andra väl skilda duvraser,
av vilka den sist nämnda i stället för de vanliga 12—14
stjärtpennorna har 30—40 stycken.
I de olika arternas skelett avvika ansiktsbenen ofantligt
med avseende på längd, bredd och böjning. Såväl form som
bredd och längd på underkäken varierar mycket märkvärdigt.
Antalet kors- och svanskotor samt revben, dessas relativa
bredd och närvaron av tvärutskott variera betydligt. Mycket
föränderlig är vidare bröstbenets liksom gaffelbenets form
o. s. v.
Man skulle åtminstone kunna utvälja tjugu duvor, som
en ornitolog utan betänkande skulle förklara vara väl
begränsade arter, om man sade honom, att de vore vilda fåglar.
Jag tror inte en gång, att en ornitolog skulle sammanställa den
engelska brevduvan, den kortpannade tumletten, ”runt’’-,
”barb’”-, kräv- och påfågelsduvan inom ett och samma släkte.
Huru stora än skiljaktigheterna mellan de olika
duvraserna må vara, så är dock säkerligen naturforskarnas
vanliga mening, att de alla härstamma från klippduvan (Columba
livia), fullt riktig. Då några av de grunder, vilka hava
bestämt mig för att dela denna åsikt, äro mer eller mindre
användbara för andra fall, vill jag här i korthet omnämna
dem. Vore icke de olika raserna varieteter framgångna ur
klippduvan, så måste de härstamma från åtminstone 7 à 8
stamarter. Ty det är omöjligt att framställa alla våra
domesticerade raser genom korsning av ett ringa artantal. De
antagna vilda stamarterna måste samtliga hava varit klippduvor,
nämligen sådana som icke bygga bo i träd eller ens frivilligt
sätta sig i träd. Likväl känner man förutom Columba livia
och dess geografiska underarter endast 2 till 3 klippduvarter,
vilka likväl icke äga en enda av våra tama rasers karaktärer.
Därför måste också de sannolika urstammarna antingen ännu
leva vilt i de trakter, där de först tämdes och likväl förblivit
obekanta för ornitologerna, vilket ju är mycket osannolikt,
eller också måste de hava dött ut i det vilda tillståndet. Men
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
