Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Föränderligheten hos husdjuren - Om domesticerade duvraser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRÄNDERLIGHETEN HOS HUSDJUREN
vilda underraser hava dessutom svarta fyrkantiga fläckar på
vingarna. Dessa olika teckningar förekomma icke
tillsammans hos någon enda annan art av hela familjen. Nu
sammanträffa emellertid hos alla våra tama raser och t. o. m.
understundom hos väl kultiverade tåglar alla dessa teckningar
på en gång. Ja, om man parar samman två eller flera fåglar
av olika raser, av vilka ingen är blå eller den ena har de
omnämnda teckningarna, så visa de uppkomna bastarderna
benägenhet att plötsligt antaga dessa karaktärer. Vidare äro
alla de bastarder, som uppkomma på detta sätt, fullkomligt
fruktsamma. Jag kan konstatera detta genom mina egna
försök, vilka jag avsiktligt gjort med de mest olika arter.
Däremot blir det svårt och kanske omöjligt att anföra ett fall,
där en bastard mellan två bestämt olika arter har varit
fullkomligt fruktsam. Några författare antaga, att långvarig
domesticering så småningom undanrödjer denna benägenhet
för ofruktsamhet. Av hundens och några andra husdjurs
historia att döma, så är denna hypotes sannolikt fullkomligt
riktig, då den tillämpas på med varandra mycket nära
besläktade arter. Men en utsträckning av hypotesen till det
påståendet, att ursprungligen från varandra så skilda arter
som t. ex. brevduvan, tumletten, krävduvan m. fl. nu äro det,
skulle lämna med varandra fullkomligt fruktsam avkomma,
synes mig vara helt och hållet ohållbar.
Dessa olika orsaker nämligen 1:o att människan redan
tidigt skulle tämt 7 à 8 nu försvunna vilda duvarter, 2:o att
dessa arter bära kännetecken som äro abnorma för alla andra
duvors, men att arterna dock i de flesta hänseenden äro
lika klippduvan, 3: o att den typiska klippduveteckningen vid
bastardering mellan dessa arter tillfälligtvis återuppträder samt
4:o att bastarderna äro fullkomligt fruktsamma, dessa skäl
tillsammans komma oss att med säkerhet draga den
slutsatsen, att alla våra tama duvraser härstamma från
klippduvan eller dess geografiska underarter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
