Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Förändring i naturtillståndet - Tvivelaktiga arter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRÄNDRING I NATURTILLSTÅNDET
art blir därigenom till en onyttig abstraktion, under vilken
underförstås och antages en särskild skapelseakt.
Många starkt utpräglade varieteter eller tvivelaktiga arter
förtjäna väl ett närmare betraktande, ty man har av deras
geografiska utbredning, likartade variation, bastardbildning
o. s. v. hämtat månget intressant bevismaterial för
fastställande av deras rangställning. Likväl tillåter oss ej
utrymmet att meddela dem här. Utan tvivel skall i många fall
omsorgsfulla undersökningar komma naturforskarna att enas
om, vad dessa tvivelaktiga former gälla. Dock måste vi
bekänna, att just i de bäst kända länderna de flesta tvivelaktiga
formerna finnas. Jag har blivit förvånad över det faktum,
att man isynnerhet har omnämnt varieteter av sådana växter
och djur, som på ett eller annat sätt äro nyttiga i
naturtillståndet eller som eljest väckt särskild uppmärksamhet. Huru
omsorgsfullt har icke den vanliga eken studerats. Nu gör
dock en tysk författare över ett dussin arter av sådana former,
som nästan alldeles allmänt ansetts för varieteter.
Med anledning av sina undersökningar över jordklotets
ekar säger de Candolle: ”De misstaga sig, som alltjämt
upprepa, att flertalet av våra arter äro tydligt begränsade,
och att de tvivelaktiga arterna bilda en ringa minoritet.
Detta tycktes vara sant så länge man blott kände ett släkte
ofullständigt och dess arter grundades på få exemplar, d. v. s.
voro provisoriska. Så snart vi komma därhän att bättre känna
dem, så strömma mellanformerna till, och tvivel angående
arternas gränser uppstå.”
En bestämd gränslinje har hittills säkerligen icke
uppdragits vare sig mellan arter och underarter, d. v. s. sådana
former, som nästan ehuru ej fullt uppnått artvärde, ej heller
mellan underarter och varieteter eller slutligen mellan de
mindre varieteterna och de individuella olikheterna. Dessa
olikheter gripa i en kontinuerlig serie in i varandra, och en
serie uppväcker ju föreställningen om en verklig övergång.
Jag anser sålunda att de individuella avvikelserna äro
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
