- Project Runeberg -  Om arternas uppkomst /
44

(1909) [MARC] Author: Charles Darwin Translator: Nils Holmgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Kampen för tillvaron - Förökningen i geometrisk progression - Hinder för förökningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM ARTERNAS UPPKOMST

måste dock vid någon tidpunkt av deras liv genom störande
ingrepp bliva inskränkt.

Den enda skillnaden mellan de organismer, som årligen
frambringa tusentals ägg eller frön, och de, som endast lämna
få sådana, består däri, att de, som långsamt föröka sig, behöva
några år mera för att under gynnsamma omständigheter
befolka ett område, det må vara aldrig så stort. Isstormfågeln
(Procellaria glacialis) lägger blott ett ägg och dock
anses den vara världens talrikast förekommande fågel. Den
ena flugarten lägger hundratals ägg och den andra t. ex.
hästflugan (Hippobosca) har endast ett. Denna olikhet
bestämmer dock icke antalet individ på området. Den
verkliga betydelsen av ett stort antal ägg eller frön ligger däri,
att de utjämna en starkare dödlighet, som inträder under
någon viss livsperiod, och denna tidpunkt är i de flesta fall
mycket tidig. Kan ett djur på något sätt skydda sina ägg
och ungar, så må det gärna alstra få dylika, det skall ändå
komma upp till genomsnittsantalet. Men förstöras många
ägg eller ungar, så måste många alstras, om icke arten skall
dö ut.

Hinder för förökningen.

De hinder, som läggas för varje arts naturliga strävan
att föröka sitt individtal, äro mycket dunkla. Om man
betraktar de arter, som bäst trivas, så skall man finna, att
deras strävan till vidare utbredning tilltar i samma mån som
deras antal tilltar. Vi veta i intet enstaka fall noga, vilka
dessa hinder äro. Detta kan dock icke överraska den, som
erinrar sig, huru obekanta vi i detta hänseende äro om
människan själv, som dock är så ojämförligt bättre känd än vilken
annan djurart som helst. Denna uppgift har redan behandlats
av många skriftställare, och jag hoppas i ett kommande
arbete kunna behandla den något mera utförligt,
isynnerhet med hänsyn till Sydamerikas vilda djurvärld. Här må

44

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 7 19:47:31 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arternas/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free