Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Kampen för tillvaron - Hinder för förökningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ARTERNAS UPPKOMST
omedelbart, så komma de svagaste djuren eller de, som vid
vinterns framskridande få minst föda, att lida mest.
Om vi på vår väg från norr till söder se en art i
avtagande, så kunna vi vara säkra därom, att orsaken lika
mycket ligger i, att andra arter bliva gynnsammare ställda,
som däri, att den förra får det ogynnsamt. På samma sätt är
det, om vi gå från söder till norr, ehuru i mindre grad,
emedan antalet arter och sålunda medtävlare avtar mot
norden. Om vi gå norrut eller uppför ett berg, möta vi
oftare förkrympta former, som härröra från klimatets
omedelbart skadliga inflytande, än om vi gå mot söder eller nedför
ett berg.
Om en art till följd av mycket gynnsamma
omständigheter förökar sig omåttligt på ett litet område, så följa
epidemier ofta därav, och här hava vi då ett av kampen för
tillvaron oberoende hämmande. En del av dessa epidemier
synas dock uppkomma genom parasiter, vilka genom någon
orsak blivit i hög grad gynnade. Här blir i så fall en kamp
för tillvaron mellan parasiterna och deras näringsdjur.
Å andra sidan är ett stort antal individ av samma art
oundgängligen nödvändigt för dess uppehållande i kampen
mot fienderna. Man kan därför lätt i mängd uppdraga
sädesslag och rovor på våra fält, emedan här deras frön i
förhållande till antalet fåglar, som leva därav, är i stor övervikt.
Däremot vet var och en, som har försökt det, huru
mödosamt det är, att i trädgården draga upp frön efter ett par
veteplantor. Jag har i sådana fall förlorat vartenda
sädeskorn. Den nödvändiga tillvaron av ett stort bestånd av en
art för att den skall kunna bibehållas förklarar, tyckes det
mig, några egendomliga fall; huru t. ex. mycket sällsynta
växter understundom på de få ställen, där de finnas, uppträda
utomordentligt talrikt och att många sällskapliga växter
t. o. m. vid de yttersta gränserna av sitt utbredningsområde
träffas i stort antal tillsammans.
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
