Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Naturligt urval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ARTERNAS UPPKOMST
vånare. Ty då alla ett lands invånare beständigt ligga i strid
med varandra, är det tillräckligt med ofta ytterst små
modifikationer i en arts bildning eller levnadssätt för att giva den
en fördel över de andra.
Då nu människan genom metodiskt och omedvetet
utfört urval kan uppnå så stora resultat, vad kan då icke det
naturliga urvalet verka? Människan kan endast inverka på
yttre egenskaper, naturen frågar icke efter det yttre, utom
då det på något sätt kan vara nyttigt. Det kan inverka på
varje inre organ, på hela lifsmaskineriet. Människan väljer
till sin egen nytta, naturen till fördel för organismen själv.
Man kan bildlikt säga, att det naturliga urvalet dagligen
och stundligen är sysselsatt med att pröva även de minsta
förändringar, att förkasta de dåliga och att bibehålla och
föröka de goda. Överallt och alltid, där tillfälle erbjuder sig,
är det stilla och obemärkt sysselsatt med varje organisms
fullkomnande med hänsyn till dess organiska och oorganiska
livsbetingelser.
För att frambringa en högre grad av modifikation hos
en art, måste någon en gång uppkommen varietet ånyo börja
att variera eller erbjuda förändringar av samma gynnsamma
slag som de förra, och dessa måste återigen bibehållas och så
steg för steg vidare.
Ehuru det naturliga urvalet endast kan verka genom och
för varje varelses fördel, så beröras dock väl också
egenskaper och bildningar därav, vilka synas oss vara av
underordnad betydelse. Om vi se, att bladätande insekter äro
gröna, barkätande gråfläckiga, att fjällripan på vintern är vit
o. s. v., så måste vi tro, att sådana färger äro nyttiga för de
nämnda djuren, i det de skydda dem för faror. Skogsfåglarna
skulle föröka sig oändligt, om de icke under någon tid av
sitt liv vore utsatta för undergång. Man vet att de lida mycket
av rovfåglar och dessa taga reda på sitt byte med synens
tillhjälp, så att man i många delar av Europa t. ex. varnas för
att hålla vita duvor, emedan dessa äro mest utsatta för för-
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
