Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Olika invändningar mot teorien om det naturliga urvalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ARTERNAS UPPKOMST
släkten, hos vilka denna tredje arm gått helt och hållet
förlorad. Hos Echinoneus bär skalet enligt Perriers beskrivning
två slags pedicellarier. Det ena liknar dem hos Echinus, det
andra dem hos Spatangus. Sådana fall äro alltid imtressanta,
då de erbjuda medel för förklarandet av skenbart plötsliga
övergångar genom abortering av ett organs ena form.
Vad nu de enskilta stadier beträffar, genom vilka dessa
märkvärdiga organ hava utvecklats, så anser Agassiz att de
äro att anse såsom modificerade taggar. Detta kan man sluta
sig till av deras individuella utveckling, liksom av en lång
och fullständig serie av övergångar inom olika arter och
släkten, från enkla upphöjningar till de vanliga taggarna och
de trearmade pedicellarierna. Serien sträcker sig t. o. m.
till det sätt, på vilket vanliga taggar och pedicellarierna med
sina kalkstavar leda mot skalet. Hos vissa släkten finnas
t. o. m. kombinationer, vilka äro nödvändiga för påvisandet
av att pedicellarierna endast äro grenade taggar.
Ur växtriket anför Mivart endast två fall, nämligen
blommornas byggnad hos orkidéerna och de klättrande växternas
rörelser. Vi behandla här endast det förra fallet.
Beträffande detta säger han: ”’Förklaringen på dess ursprung måste
anses vara alltigenom otillfredsställande, alldeles ur stånd att
förklara de första mycket små anlagen till bildningar, som
endast äro av nytta, då de äro ansenligt utvecklade.’”’” Då jag
har behandlat detta ämne utförligt i ett annat arbete, skall jag
här endast anföra några få enskiltheter om en enda av
orkidéblommornas mest i ögonen fallande egendomligheter,
nämligen om deras pollenmassor (pollinier). Ett pollinium består,
då det är högrt utvecklat, av en massa av frömjölskorn, som är
anhäftad till ett elastiskt bihang, vilket i sin tur är ytterst
klibbigt. Polliniet överföres genom denna inrättning från en
blomma till pistillens märke i en annan. Hos många orkidéer
finnes ingen klibbskiva, utan kornen äro endast sammanhållna
med varandra genom fina trådar, men då sådana emellertid
icke ensamt finnas hos orkidéerna, behöva de här icke tagas
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
