Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Olika invändningar mot teorien om det naturliga urvalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLIKA INVÄNDNINGAR MOT TEORIEN
sätt, därom kan intet tvivel råda. Arterna och t. o. m.
släktena inom mången stor naturlig familj äro så nära
besläktade med varandra, att det understundom är svårt att
åtskilja dem. På varje kontinent möta vi, om vi skrida fram
från norr till söder, från låglandet till bergländerna, en stor
mängd nära besläktade arter, liksom vi finna sådana på
samma sätt på vissa olika kontinenter, om vilka vi ha grund
för antagandet, att de förut hängt samman. Men då jag gör
denna och följande anmärkningar, så är jag tvungen att
beröra saker, som senare skola omnämnas. Om man kastar
en blick på de många runtom en kontinent liggande yttre
öarna, så ser man, huru många av deras invånare endast
hava höjt sig till rangen av tvivelaktiga arter. Så är det också,
ifall vi kasta en blick på förgångna tider och jämföra de
arter, som just hava försvunnit med dem, som nu leva i
samma trakt, eller om vi med varandra jämföra de i de olika
delarna av en och samma geologiska formation inneslutna
fossila arterna. Det visar sig i verkligheten tydligt, att stora
mängder av arter på det närmaste äro besläktade med andra
ännu existerande eller nyligen utdöda. Man skall väl knappast
påstå, att sådana arter hava utvecklats abrupt eller plötsligt.
Man bör ej heller glömma, att om man aktar på speciella
delar hos besläktade arter, talrika och underbart fina serier
kunna följas, vilka med varandra förena mycket skilda
strukturförhållanden.
Ehuru rätt många arter nästan säkert hava frambringats
genom gradvis utveckling, så torde dock kunna påstås, att
några hava utvecklats på ett olika och abrupt sätt. Ett sådant
antagande bör emellertid icke göras utan att det anföres
viktiga bevis därför. Om vi icke medgiva så oerhörda
ombildningar, som de av Mivart förfäktade, så kastar tron på
den abrupta modifikationen knappast något ljus över bristen
på mellanformer inom våra geologiska formationer. Men
emot tron på sådana plötsliga förändringar inlägger
embryologien en viktig protest. Det är faktiskt, att fågel- och fläder-
135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
