Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Instinkt - Ärftliga förändringar i husdjurens vanor och instinkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ARTERNAS UPPKOMST
de vore nyttiga för arten, genom det naturliga urvalet kunde
giva anledning till alldeles nya instinkter. Men jag vet väl,
att dessa allmänna påståenden utan enskilta bevis endast
komma att göra ett svagt intryck på läsaren. Jag kan likväl
endast upprepa min försäkran, att jag icke talar utan goda
grunder.
Ärftliga förändringar i husdjurens vanor och instinkt.
Möjligheten eller t. o. m. sannolikheten att förändringar i
instinkten förärvas i naturtillståndet skola ännu starkare
framträda, om vi betrakta några fall hos domesticerade djur. Vi
sättas därigenom också i stånd att lära känna den andel,
som vanan och befrämjandet av så kallade spontana avvikelser
med avseendet på våra husdjurs själsförmögenheter hava
utövat. Det är känt, huru mycket husdjuren variera i sina
själsegenskaper. Bland kattorna t. ex. fånga en del råttor,
andra möss och man vet att dessa benägenheter meddelas
i arv. Enligt S: t John förde en katt alltid hem jaktbara fåglar,
en annan harar eller kaniner, en tredje jagade på sumpig
mark och fångade nästan varje natt beckasiner och snäppor.
Man kan anföra ett antal märkvärdiga exempel på olika
sinnesarters ärftlighet. Kända bevis därför lämna oss de
olika hundraserna. Så är det intet tvivel underkastat, att
unga rapphönshundar understundom ’stå” och till och med
bringa andra hundar att stå, då de för första gången tagas
med ut. Så är vissa hundars apportering helt visst ofta ärvd,
liksom unga fårhundar bruka kretsa omkring fårahjorden
i stället för att springa rakt på den. Jag kan icke inse, att
dessa handlingar skulle vara väsentligen olika den verkliga
instinktens yttringar, då de unga hundarna handla utan
erfarenhet och utan att känna ändamålet. Ty den unge
rapphönshunden vet icke, att han genom sitt stånd tjänar sin
herres avsikter. Om vi såge ett slags varg, som ännu såsom
ung, då han kände lukten av sitt byte, stode orörlig för att
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
