Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. De geologiska urkundernas ofullständighet - Om tidlängden enligt avlagringarnas utsago och enligt vittringens storlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ARTERNAS UPPKOMST
Men detta är ett alldeles falskt betraktelsesätt. Man har i
stället att se sig om efter former, som stå mellan var och en
av de båda arterna och en gemensam men obekant stamform
och denna stamform bör i regeln hava varit olika sin
modifierade avkomma i några hänseenden.
Det vore enligt min teori dock möjligt, att av två ännu
levande arter den ena härstammade från den andra såsom
t. ex. en häst från en tapir och i så fall bör det hava funnits
direkta mellanformer mellan dem. Ett sådant fall skulle dock
förutsätta, att den ena av de två arterna har bibehållit sig
oförändrad en mycket lång tidrymd, medan dess avkomma
förändrades mycket. Men konkurrensprincipen mellan
organism och organism, mellan barn och föräldrar skall dock låta
detta fall endast mycket sällan inträffa.
Enligt urvalsteorien hava alla levande arter stått i
förbindelse med varje släktes stamart genom olikheter, som icke
voro större, än vi för närvarande se dem vara mellan
naturliga och domesticerade varieteter av en och samma art. Dessa
nu i allmänhet utdöda stamarter voro å sin sida åter på
liknande sätt förbundna med äldre arter o. s. v. På så sätt
måste därför antalet mellan- och övergångsformer mellan alla
levande och utdöda arter hava varit alldeles ofattbart stort.
Om tidlängden enligt avlagringarnas utsago och enligt
vittringens storlek.
Fråhsett att vi alls icke finna de fossila resterna av ett
så ändlöst antal mellånformer, skulle man vidare kunna
invända, att tiden icke skulle ha räckt till att genomföra ett
så oerhört mått av organiska förändringar, då ju alla
förändringar skulle hava försiggått endast mycket långsamt. Det
är mig knappast möjligt att för läsaren, som ej är praktisk
geolog, framlägga alla de fakta, som komma oss att förstå
de förflutna tidrymdernas omåttliga längd. Vi kunna bäst
172
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
