Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. De geologiska urkundernas ofullständighet - Om frånvaron av talrika mellanformer i alla enstaka formationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ARTERNAS UPPKOMST
skulle djupet föråndras och de marina djuren icke längre
kunna trivas på samma lokal. En dylik utjämning mellan
sänkningen och sedimentbildningen torde i verkligheten endast
sällan förekomma.
Det är ytterst viktigt att erinra sig, att naturforskarna
icke ha någon fast regel för att skilja artar från varieteter.
De medgiva för varje art någon föränderlighet. Men om de
se något större skillnader mellan två former, så göra de
arter av dem, såvida de icke kunna förenas med varandra
genom talrika mellanformer. Enligt de förut angivna skälen
kunna vi endast sällan hoppas att finna dylika i en geologisk
profil. Vi skulle sålunda kunna finna såväl stamarten som
de därifrån härledda formerna inom en och samma
formation och föra dem till olika arter, på grund därav att
mellanformer saknas.
Det är känt, på vilka obetydliga skillnader många
paleontologer hava grundat sina arter. De skilja på sina arter så
mycket hellre, om deras exemplar komma från olika étager
i formationen. Några erfarna skalkännare degradera nu
t. ex. många av d’Orbignys vackra arter till blotta varieteter.
Göra vi nu detta, så få vi ett bevis för den förändring, som
vi enligt min teori måste finna. Om vi sedan fästa avseende
vid de yngre tertiära bildningarna med dess många
djurformer, som av en del anses identiska med nu levande, av
andra betraktas såsom skilda från dessa, så erhålla vi här
beviset för den vanliga förekomsten av de behövliga små
modifikationerna.
Om djur och växter, som förökas raskt och icke vandra.
hava vi skäl att förmoda, att deras varieteter till en början
vanligen varit lokala och icke utbrett sig mycket, utan
ersätta sina stamformer först sedan de hava modifierats och
fullkomnats mera betydligt. Enligt detta antagande är
utsikten att finna alla tidigare övergångsformer mellan två
dylika arter i på varandra följande lager endast liten, då man
180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
