Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. De geologiska urkundernas ofullständighet - Om plötsligt uppträdande av hela grupper av besläktade arter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ARTERNAS UPPKOMST
sakta omgestaltning av arterna. Skulle verkligen talrika arter
av ett släkte eller en familj med en gång plötsligen hava
uppkommit, så måste detta faktum visserligen bliva mycket
fördärvligt för min teori om det naturliga urvalet. Ty
utvecklingen av en formgrupp, som härstammar från en stamfader,
måste genom det naturliga urvalets princip varit en ytterst
långsam process, och stamformerna själva måste då redan
funnits till långt före deras förändrade avkomlingar. Men
vi överskatta fortfarande de geologiska urkundernas
fullständighet och sluta falskt, att emedan vissa släkten eller
familjer ännu icke påträffats under ett visst geologiskt lager,
de också icke hava existerat förut. Under alla omständigheter
förtjäna positiva paleontologiska bevis ett obetingat förtroende,
medan sådana av negativt slag äro värdelösa. Vi glömma
alltjämt, huru stor världen är i förhållande till den lilla
yta, över vilken den noggrannare geologiska forskningen
sträckt sig.
Jag vill nu meddela några exempel på, huru lätt vi kunna
misstaga oss i den meningen, att hela artgrupper hava
uppkommit på en gång. Redan den korta tid, som förflutit
mellan den första och andra upplagan av Pictets paleontologi.
har fört till väsentlig omgestaltning av slutsatserna angående
uppträdandet och utdöendet av olika djurgrupper och en tredje
upplaga skulle redan åter fordra betydande förändringar.
Jag vill först erinra om det välbekanta faktum, att, enligt de
ännu för få år sedan utkomna läroböckerna i geologi,
däggdjurens stora klass alldeles plötsligt skulle hava uppträtt vid
början av tertiärperioden. Och nu visar det sig, att en av
de jämförelsevis rikaste fyndorter för däggdjursfossil tillhöra
mitten av sekundärtiden, och att äkta däggdjur hava upptäckts
i begynnelselagren av denna stora tidsålder, i den s. k.
Newred Sandstone (trias). Cuvier brukade betona,
att ännu ingen apa funnits i tertiära avlagringar. Men nu
känner man fossila arter från Ostindien, Sydamerika och
Europa, t. o. m. från miocentiden. Tills för kort tid sedan
182
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
