Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Geografisk utbredning - Enskilta förmenta skapelsecentra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEOGRAFISK UTBREDNING
där amerikanska typer vara förhärskande på det amerikanska
fastlandet och i de amerikanska haven. Vi se i dessa
förhållanden en djupgående organisk lag, som härskar genom
tid och rum på samma lant- och havsområden, oberoende av
deras naturliga beskaffenhet.
Denna lag består helt enkelt i ärftligheten. Olikheten hos
olika trakters bebyggare måste anses uppkommen genomn
variation och naturligt urval och sannolikt även, ehuru i mindre
grad, genom olika fysikaliska betingelsers bestämda inflytande.
Graderna av olikhet bero på, om de härskande livsformernas
vandring från den ena trakten till den andra blivit mer eller
mindre verksamt förhindrad. De bero på de tidigare
invandrarnas natur och anta ’, på bebyggarnas inverkan på
varandra o. s. v. Vid vandringarna komma därför de ovan
omnämnda gränserna väsentligen i betraktande. Vitt utbredda
och individrika arter, som redan besegrat många konkurrenter
i sin hemort, komma vid framträngandet i nya trakter att ha
den största utsikten att vinna nya boplatser.
Enligt våra åsikter är det tydligt, att de olika arterna
av ett och samma släkte, även om de bebo de mest avlägsna
världsdelar, likväl ursprungligen måste hava framkommit ur
samma källa, emedan de härstamma från samma stamform.
Enskilta förmenta skapelsecentra.
Så ha vi då kommit till den av naturforskare vitt och brett
omordade frågan, huruvida arterna, var och en för sig, hava
skapats på ett eller flera ställen på jordytan. Utan tvivel
finnes det många fall, då det är ytterst svårt att förstå, huru
en och samma art har kunnat från en punkt vandra ut till
de olika avlägsna och isolerade ställen, där den nu träffas.
Det oaktat tränger sig redan på grund av sin enkelhet den
föreställningen fram, att varje art endast kan hava utgått
från en enda ursprunglig födelseort. Och den, som förkastar
den, förkastar den vanliga alstringen med ty åtföljande
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
