- Project Runeberg -  Om arternas uppkomst /
212

(1909) [MARC] Author: Charles Darwin Translator: Nils Holmgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Geografisk utbredning - Utbredningen under istiden - Istidens omväxlande inträdande i norr och söder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM ARTERNAS UPPKOMST

riklig förändring av arterna. Därpå beror det, att om vi
jämföra de nu i den gamla och nya världens tempererade zoner
levande arterna med varandra, så finna vi endast mycket
få identiska arter. Vi finna dock inom varje stor klass många
former, som en del naturforskare anse vara geografiska raser,
medan andra hålla dem för skilda arter, samt dessutom en
mängd närbesläktade eller vikarierande arter, som hos alla
naturforskare betraktas såsom särskilta arter.

Liksom på land, så kan även i havsvattnen en långsam
vandring av havsfaunan, som under och t. o. m. något före
pliocentiden var mycket enformig vid polcirkelns
sammanhängande kuster, enligt förändringsteorien tjäna till att
förklara de många närbesläktade i alldeles skilda marina
områden levande formerna. Med deras hjälp kan man förstå
tillvaron av några ännu levande, med tertiära arter nära
besläktade former, som finnas vid östra och västra kusterna
inom det tempererade Nordamerika. Likaså kan man förstå
den egendomliga förekomsten av många närbesläktade
kräftdjur, några fiskar och andra havsdjur i japanska haven och
i Medelhavet, alltså i trakter, som äro vitt skilda från
varandra genom en hel kontinent och en vid sträcka ocean.

Istidens omväxlande inträdande i norr och söder.

I Europa hava vi de tydligaste bevis för istiden från
Storbritanniens västkust till Uralbergen och söderut till
Pyrenéerna. Av de i isen infrusna däggdjuren och av
beskaffenheten hos bergsvegetationen kunna vi draga den slutsatsen,
att Sibirien på samma sätt varit beskaffat. I Libanon betäckte
förr, enligt Hooker, evig snö de centrala delarna och gav
upphov till glacierer,. som gledo ner 4,000 fot i dalarna.
Samme iakttagare har nyligen i Atlasbergen i Nordafrika
funnit moräner på ringa höjd. Längs efter Himalaja hava
gletscher lämnat spår efter sig och i Sikkim såg Hooker majs
växa på jättemoräner. I den norra hälften av Amerika har

212

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 7 19:47:31 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arternas/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free