Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 1. Ormen och S:t Mikael
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA - HANNA
fart att skörten på hans långa röck fladdrade om
honom. Han förstod ögonblickligen vad som var
på färde: spi, Macke, skrek han, spi, spi; du har
fått satan i dig!
Macke hade upphört att äta och stirrade med
förstenad blick på fläsket. Katrina Johanna hängde
över britskanten, så att hon höll på att falla ner.
Jaså, där ligger satan skivad och stekt på fat,
tänkte hon lättad. Då var han ju inte farlig mer,
och det var väl honom den där beväringen dödat
med knivakastet di talade så mycket om därnere.
Hon kunde sova lugnt utan fruktan för att han
skulle ringla sig om henne och kväva henne i natt.
Hon skrattade högt och slog ihop händerna.
Juden trodde, att hon skrattade åt den olycklige
Macke, som inte förmådde ge upp en enda bit, och
han kastade en arg blick på henne och mumlade.
Han vågade ju inte skymfa ett kristet barn högt,
men Katrina Johanna tyckte, att han sade ormyngel.
Hon dök genast ner under det illaluktande täcket.
Hon fick inte glömma att tala om för mor, att satan
var död, och att Macke ätit av honom. Mor har
alltid sådan oro för satans arga list, tänkte hon.
Nästa dag reste Katrina Johanna hem igen med
tanden inlagd i ett papper. Alla de långa milen på
skjutsen satt hon och funderade, om allt väl skulle
finnas kvar hemma på Åsen och vara sig likt.
Hennes hjärna förmådde inte fatta, att två så skilda
världar som hemmets och marknadens kunde vara
sanna på en gån g.
När vägen blev smalare, tystare och brantare,
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
