Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 4. Guds rådslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA - HANNA
vilka alla fått sin lott och del att kämpa mot,
somliga med bättre vapen än andra. Hon gav också
sitt liv i bot för sitt felsteg, och prostinnan var
benägen att döma milt den vänliga, vackra flickan
med det ljusa håret, så lättsinnig som hon var. Men
när nu Hanna gifte sig lagligt och kyrkligt och
oantastligt med samme man som var misstänkt att
ha vållat Stinas olycka och steg in i hans hus med
rätt till halva hans egendom och rätt att dela hans
säng och inför hela världen bära hans barn, då var
hennes synd så mycket himlahögre därför att den
var borgerligt oantastlig, resonerade prostinnan. Det
var ett hån mot den borgerliga ordningen och ett
skändande av äktenskapets heliga sakrament och av
Elias, som handhade det.
Klinkan lyftes, och dörren öppnades varligt.
Efraim harskade sig litet och steg in. Han var en
sextio års man nu, krumpen och böjd och illa
medfaren. Hans stora nävar hängde som tyngder vid
armarna och drogo honom neråt. Han hade värk i
lederna, trälevärk kallade doktorn det, och
förklarade att ingen bot fanns därför. Det enda friska och
levande voro hans kvicka ögon och tunga, som
alltjämt stodo bi.
Han märkte mycket väl på prostinnans uppsyn
och hennes sätt att hälsa, att hon visste ärendet och
ogillade det, men han låtsades ingenting märka och
frågade blott hövligt efter prostens hälsa. Då
prostinnan mycket kort upplyste, att han fortfarande var
klen, grep Efraim genast ivrigt tillfället och
frågade, om de inte kunde få uträtta sitt ärende hos
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
