Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 4. Guds rådslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA - HANNA
alla dessa år av tillbakadragenhet och oföränderlig
vördnad inför präst och vår Herre visade Efraim
plötsligt, nu när det gällde allvar, en helt ny sida
av sitt väsen. Prosten märkte, att hans åsikt kvittade
denne snåle bonde lika, att hans andliga myndighet
här inte räckte ett steg längre utöver hans lagliga,
och att bonden vände en fullkomligt döv och tom
envishet till, när det vädjades till religionen.
— Jag ska själv tala med Hanna, sade prosten,
och föi-vissa mig om, att det är sant, att hon
frivilligt tar detta ödesdigra steg.
Efraim gav prosten en mörk blick och teg.
Bara han nu inte talade i flickan, så att hon gjorde
alltihop om intet, nu när hon stod på tröskeln till
sin lycka. Han vågade inte tänka på, hur det skulle
gå med lånet, som Frånse tagit i gården, om
giftermålet ginge cm styr, som han nu var så eldfängt
ivrig på.
När prosten kallade in Hanna, var fadern inte
villig att avlägsna sig ur rummet, och prosten fick
lov att höja rösten och säga till på allvar, innan han
gick. Efter den stunden tålde han aldrig mer
Efraim.
Prostens ton förvandlades plötsligt och blev mjuk
och faderligt välvillig. Han talade så vackert om
sin kärlek till Hanna, ända från det hon gick och
läste för honom. Och i namn av deima vänskap
bad han henne säga, om det verkligen var av fri och
uppriktig vilja, som hon band sig vid Frans
Adamson. — Och är det så, att du blivit lockad eller
tubbad, så ska du inte vara rädd att säga ifrån. Vill
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
