Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 5. Kopparkitteln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOPPARKITTELN
V.
Kopparkitteln.
Det var midsommartid och om två dagar skulle
bröllopet stå på Åsen. Utför backarna neråt byn
kom en ung kvinna körande med ett flyttelass, det
var Hanna, som lånat märren av far, för att skjutsa
sina ägodelar till det nya hemmet. En liten blå kista
stod bredvid henne på framsätet och bakpå en stor
gråmålad med platt lock och stora järnbeslag. Den
var då hederligt rymlig, och ingen kunde veta, att
den inte var full, tänkte Efraim. Ovanpå kistan låg
en säck med sängkläder, och för resten innehöll
lasset en trebenapanna, två vävskedar och två
levande hönor. I den lilla kistan hade Hanna sin
personliga utstyrsel, allt namnat och med virkade
spetsar jämte ett klänningstyg, som mor under heta
tårar klippte ner ur väven kvällen före tredje
lysningsdagen. I den större kistan låg åtskilligt av det,
som suttit i mors vävstol och legat på mors bleke
de sista åren, lakansväv och handduksväv,
dräll-dukar och servetter. Fast. det var till ett rikt hem
Hanna kom, hade den gamla mor Fia i
Mellangärden varit mån om att sonakvinnan skulle vara
väl försedd. — Jag hinner väl ställa mig själv, det
som fattas, hade Hanna sagt, men gumman hade
genast med många ord överbevisat henne om, att
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
