Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 5. Kopparkitteln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOPPARKITTELN
kraften att stå emot, man kunnat vänta, och
lunginflammationen nu på våren hade tagit ganska hårt.
Välståndet i hemmet tärdes starkt av läkararvorden
och badortsresor. Men med allt detta var hans gård
en av de bäst skötta i socknen, hans åkrar jämnast,
hans skördar tidigast och vackrast bärgade. Han
var en Job som bröt sten, när det blev för
gruvligt, hellre än att skrapa sig med stenskärvor. I de
famntjocka höga stengärdena kring hans släta åkrar
låg en del av hans livskraft och det mesta av hans
smärta.
— Hälsa di från mig, att di gärna kan komma,
sade Hanna litet skyggt.
— Ber du inte mig? frågade han med sitt
sorgbundna småleende. Det är kanske för att du väntar,
att jag ska lyckönska dig först. Men, som jag sa
till brudgummen, när jag mötten i går, och han
fråga, om jag inte skulle lyckönska. Jo, nog kan
jag lyckönska handelsman, sa jag, men jag tövar
lite med å lyckönska min systerdoter.
Hanna blev röd. Morbrodern var inte den förste,
som bar fram för henne, att Frånse for efter
vägarna och frågade alla han mötte, om di inte tänkte
lyckönska honom.
— Jaja, kära barn, tillade han, du får själv hösta
det du sår, och inte ska jag stämma ner de, nu när
det är som det är. Men en sak ville jag riktigt be
de om. Äss du skulle råka i någon belägenhet, så
du inte vet varsken ut eller in, så förhasta dig inte
och tänk dig väl före. Det kan komma så mö utå
ett enda misstag. Och längre är det inte opp te
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
