Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 6. Silvergaffeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
nu, var inte rädder, att viga sig är lika enkelt som
att snyta sig. Och på det gingo de in i vigsel rummet,
medan Magnus stod kvar och tänkte, att det kanske
kunde vara skäl i att göra det något svårare.
Så snart brudpaiet stod ansikte mot ansikte med
prosten, gav han ett tecken och man stämde upp:
nu blott för världen två, för Gud ett liv, en anda,
de sälla makar gå, att sina öden blanda. Sången
gick rätt skralt. Var hade Magnus tagit vägen, som
brukade leda så förträffligt?
Anders Petter, utmärkt fin i sin bästa svarta
hemvävda kyrkedräkt med väst, som enligt gammalt
snitt gick upp under hakan, stod litet avsides, stödd
mot väggen snett bakom prosten, så att han kunde
se alla ansiktena. När han som nu var nyrakad och
ren, var han påfallande lik mor Katrina, sin syster,
dock mera härjad av livets framfart men ändå med
ett större lugn och klarare ljus över ansiktet: ett
svedjeland, där man hittade blommor och söta bär
bland bränderna. Han hade nog sett blickar, som
läto förstå, att folk misstyckte att han stod stödd
mot väggen, men han rådde inte. Han hade plötsligt
fått svindel i det kvava rummet med alla de
kors-fästa midsommarblommoma, som döende gåvo från
sig en söt kvalmig lukt. Det hade kanske inte betytt
så mycket, om han inte kommit från en svår,
sömnlös, ångestsvettig natt. Flickorna hade hållit honom
vaken med spring och fjäsk större delen av natten
för att bli färdiga att resa till bröllop. Han hade
kunnat sluta sig till deras planlöshet och förvirring
i dessa ljud av lådor och dörrar, som öppnades och
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
