Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 6. Silvergaffeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SILVERGAFFELN
fick ju ha sin plats och tid, och nu var Frans
Adamson hans lagliga svärson.
Prostinnan såg att Elias var uttröttad innan det
slöt, men samtidigt så lycklig — inte minst över
att ha blivit trött i den oförfärade sanningens tjänst
— att hon inte kunde beklaga vad som hänt. Nu
skulle han känna sig lugn och nöjd i känslan av att
ha sänkt till fästet sanningens flammande svärd i
dessa själar.
Ingen sade ett ljud efter talets slut, men alla
gingo fram och togo brudparet i hand, först prosten
och prostinnan, den senare med en liten skamsen
känsla av att bruden alla tal till trots dock nu var
lämnad att på egen hand reda upp sitt öde.
Det bjöds omkring franskt vin och
bröllopskarameller med deviser.
"Om du följer dygdens bana
blir det slutligen en vana",
läste länsman högt.
— Nå, det låter ju lovande. Frans skrattade och
såg hjärtans gemytlig ut.
Hanna stod kvar där hon stått under
lyckönskningarna med ryggen mot altaret. Hon fick ju inte
gå ned och hjälpa mor, fast hon hörde hur brått de
hade därnere, slamrade och sprungo. Först i
morgon på annandagen var det hennes tur att passa upp
gästerna. Mannen stod och talade med länsman, och
hennes blickar sökte denne förrän Frans. Hon sökte
uppfatta vad de sade. hon studerade länsmans an-
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
