Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 6. Silvergaffeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
deras egen sparsamhets vrångbild och överdrift. På
sitt sätt var han en predikan för dem, så att de
kunde gripas av lust att gå hän och bjuda
fattighushjonen kaffe över lag, bara för att frita sig
själva från misstanken att vara något i stil med
Simelius. Och det en präst ändå, som borde veta
bättre. — Jag tror du är lika girig som Simelius,
sade mödrarna till barnen, då de glupade i sig mer
än som var deras.
Men mor Katrina hon var så prästtrogen, att
hon aldrig skulle ha erkänt att en präst kunde ha
några fel, även om det fanns de som hade större
eller mindre gåvor. Utan minsta tanke på
oförskämdhet, satte hon fram en hejande måltid för
prästfolket strax efter det middagen var slut, och där
fingo de nu sitta och äta ensamma. Prästen rasade,
emedan han ännu var något så när mätt, men frun,
den stackarn, åt med tacksamhet och glädje, ty hon
hade i prostinnans och brudens sällskap inte kommit
åt att äta sig mer än halvmätt. Först när det
smusslades ner en stor liggande korg med matvaror under
vagnssätet, ljusnade Simelius litet och hans läppar
krusades av ett sällsynt leende. Det var ju en
ersättning för att han måst resa tidigare än som
beräknats.
När de reste förbi barnmorskans, frågade han
frun, om hon inte ändå skulle titta in till henne
ett tag, han visste att det bjöds på kaffe där eller
saft, och så toge man ändå ut något av de
förbannade två kronorna. Men barnmorskan var inte
hemma! Och så hade hon låtit hälsa till bröllops-
108
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
